Trender i samhället är inte alltid så lätta att upptäcka. Man kan tycka att det borde vara enkelt. Vi människor lever ju i samhället och är med och skapar dessa trender. Nya vanor, nya beteenden, nya tankemönster, nya uppfinningar osv. Men som med så mycket annat, så är vi lite dåliga på att rannsaka oss själva. Vi blir hemmablinda och kan inte riktigt få distans till att se på saker och ting från andra perspektiv. En vanlig fälla vi hamnar i, menar Magnus, är att vi ofta tar vår nuvarande situation och drar ett rakt streck in i framtiden för att försöka förutspå nya trender och ny utveckling. Men det är ytterst sällan som det faktiskt funkar så.

Magnus gav ett exempel från det tidiga 1900-talets New York. Tendensen var stark redan då att allt fler flyttade in till städerna, och man började oroa sig för New Yorks framtid. Om utvecklingen fortsätter såhär, kommer vi att ha tre meter höga berg av hästskit på gatorna! siade man. Det var ju så man tog sig fram på gatorna förr, med häst och vagn. Med tanke på hur många hästar som kommer finnas i staden blir berget så och så högt om 30 år, räknade man. Det var ett oroande besked. Tanken slog dem inte att trenderna i samhället pekade på en teknikutveckling som skulle innebära nya uppfinningar, nya transportmedel, som kanske innebar en ny typ av föroreningar, men dock eliminerade problemet med tre meter stora högar av hästskit på gatorna.

Men vad har det för påverkan på oss entreprenörer? I grund och botten handlar det om förändring, och inställningen till förändring som människorna i samhället har. Magnus leker med ordet klimatförändring, som han gör om till ”klimat för förändring”. Han tar ett exempel från en konferens han besökt nyligen. Där försökte man vara nytänkande och utmana de traditionella normerna genom att be konferensbesökarna sitta på pilatesbollar istället för på vanliga stolar, under föredraget. Det som hände var att vissa besökare blev förskräckta vid tanken på denna förändring, och roffade åt sig de få stolar som fanns och klängde sig fast vid dessa så att knogarna vitnade. Sedan fanns det några som log vid blotta åsynen av denna kreativa lösning och ville ge idén en ärlig chans. Idén kan vara bra eller dålig, men den är nyskapande och spännande och måste testas! De sprang fram och satte sig på bollarna och började studsa lite på dem. En tredje kategori var de som gärna ville testa den nya idén, men som inte vågade. De är öppna för förslag på nya lösningar, så länge de slipper vara först. När några väl hade satt sig på dessa bollar var det fritt fram även för dem att smyga fram och sätta sig.

Vilket klimat för förändring har vi i vårt samhälle? Och i våra företag? Hur skulle du göra på en konferens med pilatesbollar?