I tisdags, den 8 juni, var vi på Caleido inbjudna till att besöka de nya utställningarna på Flygvapenmuseum i Linköping. Det var jättespännande för Anna och Juulia att äntligen få se alla de saker som tidigare bara setts som skisser på papper eller som muntliga beskrivningar från Kristina som varit där de senaste tre och en halv månaderna och färdigställt det nya Flyglabbet.

För er som tidigare varit där så känner man bitvis inte alls igen det gamla museet. Även om det fortfarande finns en stor hall med uppställda flygplan så har man arbetat hårt på att göra museet till ett attraktivt resmål även för dem som inte har ett brinnande intresse för flygplan och allt vad det innebär. Numera finns även en mer historiskt inriktad del i museet som belyser hur samhället vid denna tid tedde sig och sätter på ett begripligt sätt saker och ting i dess rätta kontext. Det är otroligt spännande att gå från rum till rum och därigenom också färdas från 50-tal till 60-, 70- och 80-tal.

Museet har också fått en ny källare där vraket efter den störtade DC3:an nu hittat sitt slutliga hem. Vraket som i årtionden vilat på havets botten har återigen sett dagens ljus även om man bitvis återskapat dess forna vilorum för att vraket inte ska brytas ned ytterligare. Även här har man arbetat mycket med att sätta in planets mystiska försvinnande i sitt sammanhang och presenterar allt som skett under åren fram till idag.

På till helgen är det nyinvigning av museet med pompa och ståt, och även fast vi nu redan sett det så kommer vi nog inte kunna hålla oss därifrån då heller. Museet har lyckats med det svåraste av allt, att skapa mersmak, även om man inte är ”flygnörd”.

Jättekul och jag önskar mig själv lycka till med det och även mina kollegor som kommer ta över mina arbetsuppgifter. Men jag har allt förtroende för att de klarar detta utmärkt!

Trevlig helg!

Vid pennan, Kristina